jessicaherrstrom

Som gravid är det en hel del saker man inte bör äta. Bla dessertostar tex mögelost.
Och alla som känner mig vet att jag är en sucker för mögelost i vanliga fall. Så att avstå den helt var aldrig ett alternativ. Dock har jag varit sparsam med gångerna jag ätit det och då endast stoppat i mig en liten mängd.
Men nu har suget efter mögelost blivit enormt, eller ja, egentligen alla dessertostar - brieost, kittost, mögelost, allt.
Så just nu är det jag som skivar skiva efter skiva mögelost, stoppar den i munnen och bara njuter.
Vissa skivor får sällskap av ett salt kex, vissa slinker in utan.
Och jag erkänner, jag ser fram emot sommaren, när tösen tittat ut. Då är det jag som storhandlar dessertost, kex och även en flaska vin.
För trots allt är ostbricka godare med vin till.


Och för er som nu tycker detta är oansvarigt så ska jag tala om att tösen har en pappa också.
En pappa som är fullt kapabel att ta hand om ett barn. Dessutom är inte tanken att bli dyngrak.
Och för att ytterligare klargöra så är tanken att jag inte ska amma. Alltså ingen alkohol som riskerar att passera över till tösen.
Och nej, anledningen till att jag inte vill amma är inte att kunna dricka alkohol utan det är baserat på helt andra grunder.

Nu åker vi in till sjukhuset.
Hoppas på att komma till fort och slippa vänta i en hel evighet.
Än mer hoppas jag att det inte är nåt allvarligt så som havandeskapsförgiftning.

Ligger i soffan och glor tv. Legat här sen klockan 13 typ.
Helt slut, känner mig mer död än levande.
Pratat med sjukvårdsrådgivningen och även KK-akut, dom tyckte jag skulle komma in.
Oroliga för havandeskapsförgiftning. Jag valde dock att försöka uthärda natten och åka in imorgonbitti istället.
Dom extra timmarna skadar inget, däremot kanske jag kan försöka få någon timmes sömn.

Slötittar lite på hockeyn. Snart förflyttar jag mig mot sängen.
Måste byta underlag lite då jag får ont av att ligga likadant hela tiden.

Vi har fått packat nån låda, mest kläder som inte längre passar och lite skor som inte går att använda förrän vädret är bättre.
Sen blev det middag hos mamma och pappa, spagetti, köttbullar, prinskorv m.m. Sjukt gott!
Körde inom 7/11 på vägen hem, har fått ett enormt sug efter semlor. Men ikke, tjejen i kassan visste inte ens vad det var för något.
Alltså blir det till att knalla ner till affären imorgon och handla vetebullar och grädde. Mandelmassan klarar jag mig fint utan.
Dock måste man ha massor med florsocker.
Och ja, i vanliga fall är jag inte särskilt förtjust i semlor. Antar att detta är ytterligare ett sånt där konstigt sug som försvinner lika fort som det uppstod.

Vägde mig hos mamma idag, ökat ett kilo på 8veckor. Detta är en viktökning jag kan leva med.
I detta tempot ska jag väl kunna undvika en massa onödiga kilon. Men man vet aldrig, när värmen väl kommer lägger man kanske på sig en massa vätska.
Dock la jag inte på mig vätska alls med benji.

Full cirkus i magen. Tänkte jag skulle sova en stund med benji, men det går inte sålänge pyret spelar fotboll med min blåsa och diverse inre organ.
Stor skillnad på hur tidigt och hur tydligt det känns jämfört med första graviditeten.

Benji och jag hade en diskussion innan om att han måste vara försiktigt med mammas mage.
Jag förklarade än en gång att där är en bebis när han glatt utbrister att "Nej mamma, där är inte en bebis. Där är många inne. Inte bara en."

Vi vet ju redan att där bara är en där inne även om jag också har undrat hur en liten kan kännas så mycket.
Men som sagt, Ultraljudet visade en så då får man ju gå på det också.
Om inte annat så visar det ju sig på nästa UL som är den 24februari.

När man är gravid ska man tydligen njuta och stråla. Alla tar för givet att allt är frid och fröjd, att man mår kanon och är lyckligast i världen.
Men jag kan bara tala om att så är inte fallet för min del.

Jag hatar att vara gravid, verkligen hatar det.
Jag hatar att må illa, att inte kunna känna aptit då man ändå vet att allt kommer upp igen.
Jag hatar att känna att jag inte kan hitta på vad jag vill, att yrseln kan slå till när som helst.
Jag hatar alla restriktioner angående mat som dom vill att man ska följa, jag äter det jag vill, i måttliga mängder.
Jag är ledsen att säga det, men jag tror inte en bit mögelost då och då kommer skada pyret där inne.
Jag hatar att öka i vikt, att inte få på sig kläderna längre, att tvingas gå med knappen uppknäppt om man ens får byxorna över rumpan.
Jag hatar att oevsett hur mycket sömn jag ser till att få så är jag alltid trött.
Jag hatar att magen spänner och värker, dag som natt.

Hur välkommen pyret än är så ser jag fram emot att få tillbaks min kropp, att få ha den ifred.
Jag ser fram emot att få banta och träna, att kunna komma i mina vanliga kläder och slippa få ångest varje gång jag hittar ytterligare ett plagg som inte går på.
Jag längtar efter att kunna shoppa nya kläder, för det är ju inget vidare lönt nu.
Jag längtar efter att slippa gå upp och kissa varje natt, att slippa kissa 4ggr i timmen om dagen.

Och nej, tiden går inte fort när man är gravid, inte ens när man redan har ett barn att ta hand om.
Tiden går i snigelfart, allt för att förlänga pinan så mycket som möjligt.

Jag är ledsen att tala om det, men att vara gravid är inte alls skoj, tvärtom.
Det enda som är mysigt med detta tillstånd är att känna pyret röra sig.

Och om detta inlägg får det att verka som att jag inte är tacksam så kom ihåg att det inte är det som är poängen med detta.
För tacksam det är jag, varje dag. Och välkommet är pyret, även om jag skulle tvingas gå två veckor över tiden.
Poängen är att det finns personer som faktiskt inte tycker allt runtomkring graviditeten är så himla mysigt.
Att det finns dom som pinar sig igenom graviditeter för det där underbara man vet att man får i slutändan.
För ja, även om jag hatar att vara gravid så är det värt det. Självklart!
Och trots att jag hatar att vara gravid så hoppas jag att jag om några år sitter här och hatar mitt tillstånd än en gång.
För får jag bestämma så genomlider jag detta både en och två gånger till!