jessicaherrstrom

När man är gravid ska man tydligen njuta och stråla. Alla tar för givet att allt är frid och fröjd, att man mår kanon och är lyckligast i världen.
Men jag kan bara tala om att så är inte fallet för min del.

Jag hatar att vara gravid, verkligen hatar det.
Jag hatar att må illa, att inte kunna känna aptit då man ändå vet att allt kommer upp igen.
Jag hatar att känna att jag inte kan hitta på vad jag vill, att yrseln kan slå till när som helst.
Jag hatar alla restriktioner angående mat som dom vill att man ska följa, jag äter det jag vill, i måttliga mängder.
Jag är ledsen att säga det, men jag tror inte en bit mögelost då och då kommer skada pyret där inne.
Jag hatar att öka i vikt, att inte få på sig kläderna längre, att tvingas gå med knappen uppknäppt om man ens får byxorna över rumpan.
Jag hatar att oevsett hur mycket sömn jag ser till att få så är jag alltid trött.
Jag hatar att magen spänner och värker, dag som natt.

Hur välkommen pyret än är så ser jag fram emot att få tillbaks min kropp, att få ha den ifred.
Jag ser fram emot att få banta och träna, att kunna komma i mina vanliga kläder och slippa få ångest varje gång jag hittar ytterligare ett plagg som inte går på.
Jag längtar efter att kunna shoppa nya kläder, för det är ju inget vidare lönt nu.
Jag längtar efter att slippa gå upp och kissa varje natt, att slippa kissa 4ggr i timmen om dagen.

Och nej, tiden går inte fort när man är gravid, inte ens när man redan har ett barn att ta hand om.
Tiden går i snigelfart, allt för att förlänga pinan så mycket som möjligt.

Jag är ledsen att tala om det, men att vara gravid är inte alls skoj, tvärtom.
Det enda som är mysigt med detta tillstånd är att känna pyret röra sig.

Och om detta inlägg får det att verka som att jag inte är tacksam så kom ihåg att det inte är det som är poängen med detta.
För tacksam det är jag, varje dag. Och välkommet är pyret, även om jag skulle tvingas gå två veckor över tiden.
Poängen är att det finns personer som faktiskt inte tycker allt runtomkring graviditeten är så himla mysigt.
Att det finns dom som pinar sig igenom graviditeter för det där underbara man vet att man får i slutändan.
För ja, även om jag hatar att vara gravid så är det värt det. Självklart!
Och trots att jag hatar att vara gravid så hoppas jag att jag om några år sitter här och hatar mitt tillstånd än en gång.
För får jag bestämma så genomlider jag detta både en och två gånger till!