jessicaherrstrom

Nu har vi ätit pasta, benji åt som aldrig förr.
Eller ja, han har blivit himla duktig på att äta nuförtiden och jag är stolt som en tupp.
Efter att ha klyddat med maten sen vi började med fast föda kan man inte mer än hurra och berömma honom nu när han äntligen fattat poängen, att mat är oerhört gott.
Jag är av den åsikten i alla fall, jag älskar mat. Dock är jag kräsen, visserligen mindre nu än förr, men ändå.
Och något som aldrig hamnar i denna kroppen är fisk, verkligen det värsta jag vet.

Nu hoppar benji runt här bredvid mig i sängen och det är dags för läggdags om en timme typ.
Då är det jag som myser ner mig i soffan och ser film.

Nu när jag fått lite mat i magen är jag inte sugen på varken våfflor eller glass längre, så det får vänta tills imorgon.


Att ha datorn i knäet förr resulterade i att den trilla rundor och aldrig stannade där man placerade den från början.
Men nu, nu stannar den där man sätter den, i ett järngrepp mellan böjda ben och magen.
Fan, det kanske inte är så dumt i vissa avseende att magen växer. Jag och magen kanske till och med kan lyckas bli riktigt goda vänner en dag. I alla fall om den samtycker till att agera matbord så man till och med kan placera tallriken på den och äta i sängen...