Brev till min skatt
Älskade ungen min, jag önskar att jag kunde stanna tiden en stund.
Att skona dig från världens alla orättvisor och bekymmer.
Jag önskar att dina problem aldrig skulle vara svårare än vilken bil du ska leka med eller vilken film du ska se.
Jag önskar att jag kunde skydda dig från skrapsår, från elaka barn på dagis och senare även från osämja som alltid uppstår i skolåldern.
Jag önskar att jag kunde skydda dig från livets avundsjuka.
Just nu kan jag bara skydda dig från monster under sängen, jag kan plåstra om dina skrapsår och jag kan senare tala om för dej att man ska strunta i andras avundsjuka.
Tala om för dej att mycket av den osämja som uppstår faktiskt bottnar i just det, avundsjuka.
Det kommer en dag när jag inte längre får pussa dig en massa, när mammas pussar räknas som tjejbaciller.
En dag när du inte längre bara drar på dej skrapsår utan även en bruten arm eller ett brutet ben.
Då kan mamma inte plåstra om dej älskade du, men då finns det en annan jätteduktig farbror eller nån söt liten tant i vit rock som gör det.
Men mamma kommer alltid finnas där, hålla dej i handen om du vill och tala om att allt ordnar sig.
Det kommer en dag när tjejerna börjar jaga dej, när mamma inte längre får en lugn stund.
För jag vet om att du kommer växa upp till en otroligt vacker man.
Jag ser fram emot att höra dig berätta om tjejen som för första gången får dej att känna fjärilar i magen.
Vad jag däremot inte ser fram emot är att få torka dina tårar och plocka upp ditt brustna hjärta.
För så är det älskade du, alla blir vi nån gång sårade.
Och tyvärr, detta är något mamma inte kan skydda dig från.
Det enda jag kan göra är att tala om att det gör över, att tiden läker alla sår och att hon helt enkelt inte var den rätta.
Det kommer en dag när du packar dina väskor och lämnar boet.
Då är jag den första att önska dig lycka till men också den första att fälla en tår.
För trots att det tillhör livet att barnen flyttar ut kommer det kännas oerhört tomt och att förbereda sig på den känslan är omöjligt.
Jag vet om att du kommer klara dig galant och oavsett vart du väljer att sätta bo kommer du alltid att finnas i mitt hjärta.
Varje dag kommer mina tankar att gå till dej.
Och vet du, förmodligen kommer jag den första tiden ringa dej hela tiden bara för att höra så att allt är okej.
Det är sånt mammor gör.
Det kommer en dag när du inte riktigt vet vilket håll du ska gå.
När livet känns rörigt och alternativen verkar vara för många.
Den dagen ska du tänka på dig själv och ingen annan.
Oavsett vad du väljer så finns jag här och stöttar dig.
Kom ihåg, att ingen annan kan välja vad som är rätt för dej.
Att få uppleva livet med dej är den finaste gåvan jag någonsin kunnat få.
Det är ett privilegium att vara mamma åt dej.
Jag förstår nu vad dom menar när dom säger att barn är meningen med livet.
Jag förstår också vad dom menar när dom säger att den som får chansen att skaffa barn väljer att springa med hjärtat utanför kroppen.
För att vara mamma är ett ansvar utan dess like.
Aldrig förr har man varit så sårbar som den dagen man får barn.
Det som drabbar dig drabbar även mig. Din lycka är min lycka, lika mycket som din sorg är min sorg.
Med all min kärlek.
Mamma
For all the joy you brought to my life
For all the wrong that you made right
For every dream you made come true
For all the love I found in you