Skitdag
Livets motgångar tar ut sin rätt och idag orkade inte kroppen mer.
Vaknade och kunde knappt röra mig av smärtan i ryggen, och till råga på allt var det en sån dära dag när det känns som om huvudet ska lossna av migrän.
Dock tyckte jag att jag skulle till skolan så jag gick upp och sminkade mig och drog fram kläder.
Väckte grabben, frukost och sen dagis.
På väg hem från dagis insåg jag mina begränsningar och fick ringa och sjuka mig.
Somnade om direkt med hjälp av smärtstillande och vaknade inte förrän tio över två.
Rusade till dagis och fick hämtat grabben.
Nu har vi ätit lite mellanmål och nu myser vi framför tv.n med kinapuffar och film.
Grabben ler med hela ansiktet så fort han får en kinapuff. Underbart att se.
Jag ska snart springa ner med lite saker i källaren, allt jäkla julpynt är undanplockat.
Och för att vara helt ärligt förstår jag inte hur vissa fortfarande har sitt julpynt framme.
Jag för min del har tröttnat på det och ser nu fram emot våren ist.
Imorgon är det två veckor sen jag träffade min vän sist.
Och det slog mig igår, med sådan kraft att jag tappade andan, att jag inte kommer få se honom på väldigt, väldigt länge.
Och trots det faktum att jag önskar honom all lycka i livet så hade jag önskat att han kom hem igen.
Att han fann lyckan i sverige ist för i landet långt borta.
Vaknade och kunde knappt röra mig av smärtan i ryggen, och till råga på allt var det en sån dära dag när det känns som om huvudet ska lossna av migrän.
Dock tyckte jag att jag skulle till skolan så jag gick upp och sminkade mig och drog fram kläder.
Väckte grabben, frukost och sen dagis.
På väg hem från dagis insåg jag mina begränsningar och fick ringa och sjuka mig.
Somnade om direkt med hjälp av smärtstillande och vaknade inte förrän tio över två.
Rusade till dagis och fick hämtat grabben.
Nu har vi ätit lite mellanmål och nu myser vi framför tv.n med kinapuffar och film.
Grabben ler med hela ansiktet så fort han får en kinapuff. Underbart att se.
Jag ska snart springa ner med lite saker i källaren, allt jäkla julpynt är undanplockat.
Och för att vara helt ärligt förstår jag inte hur vissa fortfarande har sitt julpynt framme.
Jag för min del har tröttnat på det och ser nu fram emot våren ist.
Imorgon är det två veckor sen jag träffade min vän sist.
Och det slog mig igår, med sådan kraft att jag tappade andan, att jag inte kommer få se honom på väldigt, väldigt länge.
Och trots det faktum att jag önskar honom all lycka i livet så hade jag önskat att han kom hem igen.
Att han fann lyckan i sverige ist för i landet långt borta.
Kommentarer
Trackback