jessicaherrstrom

Blev en tur till nordanå på lunchen.
Körde Jonas till en kompis för att hämta sin bil som han lämnat där inatt.
Kändes skumt att lämna honom där och veta att det kommer dröja minst en månad tills vi ses igen.
Jonas är en sån vän som bara finns där, närsomhelst, dag som natt.
Även om det kan gå flera veckor mellan det att vi pratar har vi alltid lika mycket att säga varandra och det känns som om det inte alls gått så lång tid sen sist man sågs.
Varje år gör han denna resan och varje år står jag där smått handfallen de första dagarna.
Inte för att jag inte klarar mig utan honom, för det gör jag, utmärkt dessutom.
Men det är tanken av att veta att han är så långt bort, att jag inte kan ringa när jag vill eller köra dit när jag vill.
Men framförallt är det tanken på allt som kan hända, tanken att något kan göra att jag inte får hem min vän igen.
Därför måste jag varje gång försöka hinna träffa honom precis innan han åker, så även denna gången.

Nu börjar jag sega till här på jobb.
Helst av allt hade jag velat köra hem och sova en timme eller två.
Ska försöka gå lite tidigare idag, dock inte för att sova utan för att träffa min underbaring jenny!
Längesen jag träffade henne nu och både jag och benji saknar snart ihjäl oss efter henne.
Så jenny om du läser detta, vi saknar dig och behöver träffa dig oftare!