jessicaherrstrom

Energin tryter och jag är inne och lever på min sista sparlåga.
Jag har alltid älskat hösten, dock inte regnet, har älskat att få dra på mej myskläder, bädda ner mig i soffan och bara njuta av mörkret.
Jag som alltid tyckt att kvällarna varit underbara och som har myst vid bara tanken på att det närmar sej vinter och jul, avskyr nu detta.
Jag ryser vid tanken på att kvällen närmar sej, på att ensamheten kommer tränga sig på.
Jag försöker hålla igång sålänge det går, städar, bakar och fixar annat tills långt in på nätterna.
Allt för att hålla tankarna borta, och kunna somna av utmattning direkt när jag lägger mig.

Jag tackar alla högre makter för att jag fått den underbaraste ungen som håller mej vid liv.