jessicaherrstrom

Nu är städningen så gott som klar, jag är ombytt och sminkad.
Ser verkligen fram emot att åka, inte varit där på länge.
Saknar min mormor o morfar och det ska bli oerhört mysigt med en hel helg med dom.
God mat, underbart sällskap, svampplockning( kanske inte min starka sida men en stund står jag ut), lek, bus och en massa mys.
Imorgon blir det trevligt sällskap i hässleholm.
Allting med min älskade unge vid min sida!

Med detta blir det också en paus från livet här hemma.
Paus i all tankeverksamhet som pågått den senaste tiden.
Trots att jag numera känner mig relativt lycklig har tiden som gått satt sina spår.
Jag behöver läka, behöver finna ro.
Jag måste hitta ett inre lugn, en styrka att bara orka vara.

Jag har dom underbaraste vänner man kan tänka sig, den bästa familj man nånsin kan önska sig.
Jag är tacksam för deras stöd, för deras sätt att vara, för allt dom är och står för!

Jag har den finaste sonen, en underbar varelse jag bara kunde drömma om att få.
Jag älskar honom med hela mitt hjärta och jag uppskattar den livsglädje han förde med sig.
Jag hoppas och tror att han kommer växa upp till en underbar man, en förstående, rättvis, ödmjuk och klok sådan.
Jag ser fram emot att vara mamma till honom resten av livet och jag ser fram emot att få följa honom i livet.

Jag har mig själv, jag vet vad jag klarar och vem jag är.
Jag vet vad jag värderar och vad jag vill få ut av livet.
Jag vet vart jag hör hemma, vart jag står i livet.
Jag vet att människan klarar så mycket mer än man tror.
Att man trots en hel del motgångar kan resa sig upp igen och gå vidare.
Jag vet att även dom dagar livet känns trist och grått så kommer det en dag när man ser allt i ett helt annat ljus igen.
Att det faktiskt även finns en hel del medgångar i livet.

Nu är B lämnad på dagis, packningen är nästan klar.
Nu ska golven dammsugas och tvättas, för vad är egentligen skönare än att komma hem till ett städat hem?!
Ska bli skönt att komma bort lite, bara ta det lugnt.
Dessutom bjuder mormor o morfar på underbar middag både idag och imorgon.

Att ha en familj som min, en släkt som min är underbart.
Dom ställer alltid upp, stöttar och dömmer aldrig.
Dom är guld värda och hade jag kunnat hade jag plockat ner månen åt dom.
Dom ger både min och benjamin en underbar kärlek, en kravlös kärlek, precis som det ska vara.

Dagen började som sagt med uselt humör.
Men tack vare en viss madame och hennes söta dotter skingrades tankarna och dagen blev tillslut bättre.
Efteråt hade vi vattenfärg lite här och var och benji är fortfarande ganska färgglad om benen trots grundlig dusch.

Imorgon bär det av till skogen över helgen och vi ska passa på att njuta med familjen.
Känns som om den senaste tiden satt sina spår och jag behöver komma bort och bara fokusera på mig och benji för en helg.
Jag behöver koppla av, skingra tankarna och kanske komma fram till nåt vettigt.
Så imorgonbitti när jag lämnat benji på dagis ska jag raka vägen hem och packa.
Känner jag mig själv rätt kommer jag ha en hel del mer packning än vad som egentligen behövs.

Fick höra för en stund sen att det dessutom snöar där uppe, så alla vinterkläder måste med.
Hoppas på tillräckligt med snö för ett besök i pulkabacken.

Idag är en sån dära dag då man bara vill krypa ner under täcket igen.
Då man vill stanna kvar i sängen tills man känner sig piggare och på bättre humör igen.
För idag är mitt humör nere på botten, och även om jag vet att man ska tänka positivt för att bli glad igen känns det just nu som en omöjlighet.
Det är för mycket som händer runt omkring för att jag ska orka tänka positivt.
Den energin jag har kvar går till Benji, och tids nog vänder väl saker och ting så man kan känna sig "bra" igen.

Jag älskar min son över allt annat.
Med hela min kropp, själ och hjärta.
Det är han som gör att jag orkar trots allt som sker.
Han som får mej att gå upp på morgonen.

Vännen min från landet långt borta kommer hem på besök över jul.
Trots att man har vant sej vid att han inte är nära saknar jag honom fortfarande grymt mycket.
Han kom till att betyda en hel del på väldigt kort tid och jag tänker på honom ofta.
Som jag sagt förr så är vi enbart vänner.
Har aldrig varit nåt mer och kommer förmodligen aldrig bli det heller.
Han är underbar och den tjejen som en dag lyckas fånga honom kan skatta sej lycklig.

Jag längtar efter att få träffa honom igen,att få visa honom hur livet gått vidare här hemma.
Jag längtar efter att få prata me honom, att få krama honom.
Jag längtar efter att få visa honom vilken underbar unge jag fått.
För när han stack hade han bara sett mig gravid, jag var då i 6-7månaden när han lämnade sverige.

Jag vet att han trivs med livet där nere, att han planerar att stanna ett bra tag till, om inte för evigt.
Och jag önskar honom allt gott är nere.

Benjamin har sovit hela natten för första gången.
Underbart skönt och jag blev smått chockad när vi vaknade imorse och klockan visade 06.44.
Energin är på topp denna morgon och det känns som om man har mycket mer ork.
Håller tummarna för att detta är början på nåt nytt.
Att han kanske kan sova lite bättre i framtiden.

Benjis pappa var upp om en snabb sväng igår.
När jag ringde honom för ca 3 timmar sen visar det sig att han ligger i vinterkräksjukan idag.
Slog upp det på netdoktor.com och det visar sig att det smittar 12-48timmar innan sjukdomen brutit ut.
Alltså finns risken att båa jag och benji redan blivit smittade.
För att vara på den säkra sidan håller jag benji hemma från dagis idag, kanske även imorgon.
Och ska snart börja desificera lägenheten.

Grabben min och jag ska ha en mysdag idag.
Ska gå och handla lite godis och kex när affären öppnat.
Lånade några filmer av bror min igår som vi ska plöja igenom idag.

Gårdagen bestod av jobb och sedan hemmamys.
Blev tacos inne hos min kära granne, Tack!
Efter det blev det mys med Benji framför tv.n, när han somnat ca 21.30 satt jag uppe ytterligare en timme sen hamnade även jag i sängen.
Efter att han hade varit uppe tidigt och somnat sent hade jag hoppats på sovmorgon idag men ikke.
Grabben bestämde sej att det var dags att gå upp redan kvart i sex imorse.
Död som en sill ålade jag mig ur sängen och nu är det full rulle här hemma.
Vi har städat, diskat och mora träsk spelas flitigt undertiden.

Funderar på om jag ska ta och baka upp dom där äggen i kylen innan dom blir för gamla.
Vet bara inte vad jag ska baka...

Trist väder så dagen kommer att spenderas inomhus.
Lagom drygt då grabben är van vid att få vara ute en stund varje dag då han blir så rastlös annars.
Får komma på nåt annat att göra för att aktivera honom.

Idag är det uppe med tuppen som gäller här hemma.
Benji ska till dagis vid sju och jag börjar jobba halv åtta.
Ska bli oerhört skönt att ha nåt att göra.
Dock är detta bara vid behov och jag går som extra personal på ett äldreboende.
Något jag gjort förr och trivs bra med.

Så vi får väl se hur jag trivs denna gången.
Men jobb ger pengar och jag ska nog stå ut.

Nu ska jag väcka grabben min och sen bär det av till dagis!

Energin tryter och jag är inne och lever på min sista sparlåga.
Jag har alltid älskat hösten, dock inte regnet, har älskat att få dra på mej myskläder, bädda ner mig i soffan och bara njuta av mörkret.
Jag som alltid tyckt att kvällarna varit underbara och som har myst vid bara tanken på att det närmar sej vinter och jul, avskyr nu detta.
Jag ryser vid tanken på att kvällen närmar sej, på att ensamheten kommer tränga sig på.
Jag försöker hålla igång sålänge det går, städar, bakar och fixar annat tills långt in på nätterna.
Allt för att hålla tankarna borta, och kunna somna av utmattning direkt när jag lägger mig.

Jag tackar alla högre makter för att jag fått den underbaraste ungen som håller mej vid liv.