jessicaherrstrom

När jag pratar med mina vänner om dej berättar jag att du snart ska komma hem.
Men du kommer inte hem, du kommer till Sverige.
För trots allt är detta inte ditt hem längre, ditt hem är landet långt borta.
Du kommer på besök, på en tillfällig vistelse.
Du kommer till Sverige på besök i tio dagar, sen reser du HEM igen.
Det stressar mig att veta att du bara kommer vara här så pass kort tid, för helst av allt hade jag velat att du kom tillbaks för gott.
Helst av allt hade jag velat ha all tid i världen med dej.
Jag hade velat sitta ner och prata med dej, få höra dig berätta hur du haft det.
Få höra dig säga att du är tillbaks i Sverige för all framtid.
Jag hade velat somna på kvällen med vetskapen om att du är kvar i landet även när jag vaknar, veta att jag kunnat ringa dej när jag vill.
Jag hade velat att vi levde i samma tid, utan flera timmars skillnad.
Och jag hade velat kunna sätta mig i bilen och veta att det bara var några få mil som skiljde oss åt.

Du är en underbar människa och jag är tacksam över att få ha dig som vän.
Om alla hade fått ha en vän som du hade världen varit bra mycket ljusare än vad den är nu.
Jag är tacksam för allt du gjort, för nätterna du ställt upp och haft terapi med mej över internet.
Om du bara visste hur mycket dina ord och råd har betytt för mig.
Och jag är tacksam för att du ger mig en del av din tid, för att du skänker mig glädjen att få träffa dig och krama dig igen när du är i Sverige på besök.
För trots allt är det mycket du ska hinna med, många du ska hinna träffa.

Vännen min, ta hand om dej tills vi ses igen.
Nu är det nedräkning som gäller.
Du betyder massor, kom ihåg det!